Vi är en glad familj som består av pappa Oljeshejk, mamma Fru Spik och två döttrar, storasyster Mini Ninja samt lillasyster Lilla Bäret. Vi bor nästan vid polcirkeln.
Vår blonda lilla tjej börjar få cendréfärgade slingor i håret, Vad månne det bli för färg i slutändan...
Idag har Oljeshejken och Mini Ninjan hyrt film på biblioteket. Det är prisvärt, kostar bara 10 kronor för 3 dagar. Senare ikväll blir det att förbereda hemmet för Oljeshejkens och Fru Spiks kommande jobbresor; denna vecka är oljisen borta och nästa spikisen.
Idag har varit en dag full med aktiviteter. På förmiddagen tog vi en cykeltur till stan. Fru Spik provtränade på Actic och Mini Ninjan och Oljeshejken tokbadade. Efter en inköpt lunch hemmavid tog vi ytterligare en cykeltur (på 16 km) till marknaden i grannstaden. Färden gick förbi en chokladfabrik för inhandling av det obligatoriska lördagsgodiset. Marknaden var mysig med massa hantverksstånd. Mini Ninja fick en vintermössa.
Väl hemma har vi ätit middag och tvättat. Kvällens tips är neutralt bubbelvatten smaksatt med en myntakvist, yammy.
Idag har vi varit på zoo. Vi klappade getter, spanade efter apor och lyssnade på lejon. Till lunch blev det korv på termos och chokladbulla. Vi hann även avverka 3 rutschelbanor och hinderbana. Besöket avslutades med bergochdalbana och fritt fall (båda för barn). En toppendag för alla tre.
Det finns bra picknickställen.
En väldigt varm Bullens.
Mini zoot har svenska djur som man får klappa.
Den lilla rutchelbanan som Minisen susar ned i själv.
Minisen har fått sin första förkylning för detta läsår. Istället för att sitta inne och uggla hela dagen, bestämde sig Fru Spik för en promenad i ett friskluftsområde. Frisk luft och skog gör gott för Minisens förkylning. Promenad och frisk luft gör under för Fru Spiks sargade kropp och själ.
Vi satsade på 2.5 km.
Vi är redo.
Vi följde de röda snitslarna. Första 1.5 var bara uppåt och vagnfärd. Därefter blev det nedåt och Minisen promenerade/sprang och njöt av naturen, massa spännande att titta på.
Utflykten avslutades med skinkmacka, mjölk och chokladboll på sportfiket. Nästa gång blir det egen matsäck.
Det blev 3 km och tog 1 timma :D.
Mini Ninja hälsar till farmor att det finns MASSOR med svamp i skogen.
6500 kilometer har vi avverkat i bil under de senaste 6 veckorna. Det har varit semester runt om i Sverige och Finland, fest i Göteborg och senast bröllop i Fryksåsen. Nu äntligen lugnar det ned sig och vi kan mysa hemma och uppdatera blogg. :)
Onsdag dag tog Fru Spik och Mini Ninja det lugnt, vi badade och gofikade samt beställde pommes och diverse asiatisk mat till rummet. På torsdag åkte Oljeshejken till en oljefabrik, på eftermiddagen fick han en liten lucka i sitt schema så då passade vi allihopa på och hoppade in i en taxi och åkte till de "gamla" delarna av Tianjin. Det är en gata som är bevarad och uppbyggd enligt hur det såg ut förut i Tianjin. Tyvärr så var det en besvikelse, gatan var en riktig turistfälla med affärer som sålde billigt krimskrams. Därmed blev vistelsen där väldigt kort och vi fortsatte vår färd gåendes till shoppinggatan. Det var en spännande väg eftersom vi bara hade den dåliga kartan som vägvisare. Gångvägen kunde helt plötsligt ta slut och då fick vi kryssa oss mellan bilarna för att ta oss framåt.
Den gamla turistfällan.
Här tog gågatan slut, det finns en annan på andra sidan men då ska man ta sig dit också..
Lite vyer från promenaden, en stadsdel där det finns europeiska hus.
Shoppinggatan var helt enorm med massor av affärer med kända och okända märkeskläder. Vi fönstershoppade och tog oss ett mål på KFC. Här fick vi även för första gången prova de omtalade toaletterna i Kina; en porslingsring i golvet över vilken man skall huka sig och göra sina behov. Denna toalett var inte någon angenäm bekantskap. Det hade skvätt upp på väggarna och det luktade och ståringen var kladdig av diverse kvinnliga kroppsvätskor. Minisen tyckte det var bläk och ville inte kissa men efter viss övertalning och demonstration från Fru Spiken så lyckades tösen tömma blåsan. Intressant var också att ingen stängde dörren till sitt toabås utan de andra kvinnliga toabesökarna gjorde sina behov helt öppet och ljudligt. Fru Spik förfasade sig över detta till Oljeshejken men han menade att kineserna kanske inte skäms över det mest naturliga i människans liv. Och han har ju faktiskt en poäng det kanske är vi västerlänningar som är konstiga.. Hursomhaver, vi fick prova på dessa stårings toaletter fler gånger och det fanns allt från riktigt bläk till helt ok, det gemensamma med alla var att det inte fanns toapapper utan det fick man ha med sig själv.
Fredag morgon checkade vi ut från hotellet och begav oss ut på resans sista etapp dvs Beijing (Peking). Vi var inte så sugna på att åka taxi i flera timmar och eftersom det fanns ett snabbtåg så ville vi prova detta. Personalen på hotellet var väldigt skeptiska till vårt önskemål men beställde ändå en taxi till tågstation. Och väl där förstod vi varför, det var folk överallt och inte en västerlänning samt att alla skyltar var på kinesiska. Oljeshejken ställde sig i VIP-kön för nu skulle vi åka första klass. Tyvärr så respekterade ingen VIP-skylten utan folk trängde sig före och slängde in pengar och fick biljetter till lägre klasser. Sen så var första klass biljetterna slut så vi fick "nöja" oss med andra klass. Efter viss bök och stressande med vår packning och resevagn så hittade vi vårt tåg. Och det visade sig att andra klass på snabbtåget var väldigt fint och tågresan var en mycket bättre upplevelse än taxiresan till Tianjin. Vi susade fram i 330 kilometer i timmen och var framme på bara 30 minuter, nöjda och glada över vårt lilla äventyr.
Måndagmorgon i Hong Kong tog vi taxi till Airport Express (snabbtåget till flygplatsen), fördelen med tåget var, förutom att det gick fort (tåget körde sketafort) och var bekvämt, så kunde vi checka in vårt bagage på tågstationen. Därmed hade vi bara handbagaget att släpa på på flygplatsen :) Flygplanet var något mindre än planen innan (3+3 rader). Flygresan gick bra trots att det var väldigt turbulent, men vi hade ju börjat vänja oss vid det oroliga luftrummet ovanför Kina. På Beijings flygplats blev vi upplockade utav en av Oljeshejkens kina-kontakter Tony. Han skulle till samma konferens som vi så han hade ordnat luftkonditionerad taxi och vatten. Detta var väldigt skönt då vi hade 2 timmars bilresa framför oss. Det kändes även bekvämt med en engelskspråkig kontakt (även om hans engelska var ganska knackig) eftersom det hade tagit oss en stund att hitta taxikön. Det visade sig att han hade en dotter på 4-år och han erbjöd sig att ta oss till Kinesiska muren kommande helg. Trafiken flöt på ganska bra på motorvägen mellan Bejing och Tianjin. Bilarna körde ca 100 km/h och taxibilarna var ganska skruttig och hade många kilometer på färdmätaren. Givetvis saknades det bälten i baksätet, den enda bilen som hade bälten, som vi var i, var Tonys privata. Vi försökte trösta oss med att både Oljeshejken och Fru Spik är uppvuxna i en tid då bälten i baksätet var ett undantag och det gick ju bra. Men helt lyckliga var vi inte över detta och Mini Ninjan mumlade konstant om att polisen skulle komma och ta henne då hon var bälteslös.
I Tianjin bodde vi på SAS Radisson. Vi hade valt att bo på lite dyrare, västerländska hotell med pool främst för att personalen skulle kunna prata engelska. Trots språkkunskapen blev det ändå en hel del missförstånd, så Fru Spik är väldigt tacksam att Oljeshejken hade ordnat det så bra. Poolerna var guld värda då det var en bra lekplats för Mini Ninjan. Ingen av hotellen hade en lekhörna, som går att hitta på många svenska hotell. Och det fanns skyltar uppsatta att det var förbjudet med lekande barn i foajen och barnen skulle gå tillsammans med föräldrarna.
Oljeshejken skulle jobba måndagkväll till torsdag så Fru Spik och Mini Ninjan fick hitta på eget tidsfördriv. Måndagkväll tog vi det bara lugnt och badade i poolen. Oljeshejken kom loss från middagen hyfsat tidigt men vi var bra trötta så det blev en tidig kväll.
En uppsnofsad Oljeshejk. Tianjin är tredje största staden i Kina med 30 miljoner invånare. Det är så mycket så man häpnar och det var folk och bilar och cyklister överallt. Måste ändå säga att det var förvånansvärt välordnat för att vara så mycket människor i en stad. Tyvärr så är det mycket tung industri i staden och detta märktes, speciellt på morgonen, då smogen gjorde att det var dimmigt och det var riktigt obehagligt att andas. Fru Spik var inte så pigg på att gå ut på grund av detta och hon kan inte förstå hur folk klarar av att leva i den miljön, men de har väl inget val och vet kanske inte bättre. Trots detta eller på grund av den dåliga luften bestämde sig Fru Spik på tisdag förmiddag för en liten utflykt till Wal-Marten mittemot hotellet. (Ja man skulle kunna tro vi var i USA med tanke på vilka varuhus och matställen vi besökte, men dessa företag går numera att hitta över hela världen.) Vi stod och studerade trafiken och tvekade en bra stund innan vi vågade ta oss över vägen. I Tianjin så var en hel del vägar 2-3 filiga med en liten fil ytterst. I den yttersta filen samsades gångtrafikanter, cyklister och el-cyklar. Ibland när det var väldigt trångt i den filen så tog de även den närmaste bilfilen i besittning. De fanns inga "egna" trafikljus för gångtrafikanter och cyklister, även om det fanns övergångsställen, så man fick följa bilarnas trafikljus. Vid en första anblick såg det ut som värsta kaoset i korsningarna med bilister, gångtrafikanter och cyklister huller om buller men efter tag märkte man hur man skulle göra. Och det stod poliser och dirigerade vid övergångsställena när det var rusning. Vi var aldrig egentligen rädda för bilarna när vi korsade vägen, utan det var de där förbenade el-cyklarna som tyst susade förbi i 50 knyck och tro ni de hade hjälm? Hursomhaver så tog vi oss över vägen oftast mitt i en folksamling så att alla andra skulle bli påkörda innan oss ;).
Gångtrafikant/cykelfil till höger. Korsning.
Wal-Mart var kul, för Mini Ninjan fanns där en lekhörna med bollhav, karuseller och möjlighet att rita. Och för Fru Spik fanns det en massa hyfsat billiga barnkläder samt väldigt billiga matvaror och godsaker att titta på.
Stärkt av den lilla utflykten så bestämde sig Fru Spik att försöka sig på en liten längre sväng med Mini Ninjan. Det fanns en väg som gick mot floden i stadens centrum och det såg ut på kartan som att man skulle kunna ta sig dit gåendes. Det skulle finnas ett promenadstråk vid floden och smoggen hade lättat så det kändes lite bättre att andas. Tyvärr så kom Fru Spik och Mini Ninjan inte till floden. Kartan var inte så bra, så Fru Spik hittade inte vägen, även om hon såg vattnet. Och minisen somnade, det var vääldigt varmt och liten led fortfarande av jet-lag. Dock fick sig Fru Spik en halvtimmas promenad och lite sightseeing på bakgatorna. Sen var det ju väldans spännande att gå bland all trafik och studera alla cyklister. Det var allehanda ekipage hon mötte på sin väg. Och mitt i gångtunneln hade folk lagt fram presenningar med grönsaker och frukt och smycken och massa annat. Cyklisterna verkade stanna där på vägen hem och köpa sig lite mat eller vad de nu behövde.
Dag 3 vaknade vi fortfarande trötta och nu även bakis (Mini Ninjan var bara trött). Det skulle vankas Dim Sum, små vita mini paltar med diverse innehåll. Kusin G visste om en riktig bra Dim Sum restaurang, dit inga västerlänningar hittar. Dessa små knytten visade sig vara goda och mumsiga, vissa av dem hade dock lite konstigt innehåll så akta er för allt med beancurd.
De små knytterna samt barbeque babyback ribs. Dim Sumen kokas i de runda korgarna och serveras till borden i dessa.
Foto tagen av och ur Mini Ninjas perspektiv.
Sedan kände vi för att prova sjölivet. Staden är en stor hamn med massa fartyg som ligger ankrade ute i vattnet. Staden har även en utbredd färjetrafik mellan de olika stadsdelarna och öarna. Vi tog en färja som gick två gånger i timman ut till en ö som heter Lamma Island, denna ö är känd för sina skaldjur.
Där var det dags för en återställare ;), ett riktigt gott vitt vin, som inmundigades på en uteservering. Vi var även tvugna att prova deras skaldjur. Det var en väldigt trevlig och lugn eftermiddag, varmt som attan men sjöbrisen och den molniga himlen gjorde att det ändå kändes behagligt.
Små kräk som smakade mumma.
Båtar.
Väl tillbaka på land tog vi en promenad i shoppingdistriktet där de såldes kött, fisk, leksaker, grönsaker osv osv. Kusin G inhandlade kvällens grillmiddag; skaldjur till förrätt och kött och strips till huvudrätt. Detta var vår sista kväll i Hong Kong och det var lite vemodigt att lämna lillkusinen där. Men vi kommer gärna tillbaka :).
Dag 2 (Lördag) vaknade vi trötta, 6 timmars tidsskillnad gör att det är natt i Sverige när klockan ringer för morgon i Kina. Planen var att åka ut till en ö och bada och sola, men Fru Spiks fotoallergi och det molninga vädret gjorde att planen blev reviderad. Kusin G bestämde sig för att jobba och vi bestämde oss för att ta en promenad och åka båt till shoppingdelen av Hong Kong. Det var varmt och fuktigt och det luktade forfarande lik (konstigt nog så vande man sig vid lukten och det luktade bara lite illa sista dagen). Bilarna körde fort fort men det fanns bra övergångsställen så det kändes ok att gå över gatan. Vi gick ner till hamnen och promenerade längs ett grönområde. Vi hittade en liten lekpark som Mini Ninjan fick leka i.
Två turister, välekiperade för ett subtropiskt solväder:
Kinesisk lekpark:
Utsikten från lekparken:
Vi provade en allmän toalett i hamnen. Vi hade hört massa skräckhistorier om kinesiska dass men denna i Hong Kong var välskött och ren och hade en toasits. Överhuvudtaget var Hong Kong väldigt rent, det fanns t.o.m. desifinktionsbehållare överallt. Så vi var aldrig oroliga för att bli dåliga i magen. Sen var vi väldigt noga med handhygienen i alla fall.
Vi tog båten/färjan över för lite shopping. Tyvärr var vi för trötta och hungriga för shopping så det blev McDonalds-burgare och kaffe på Starbucks (ja dessa fanns i alla städer som vi besökte. de har invaderat hela världen. Även KFC var ett säkert kort när vi blev hungriga och ville ha mat NU). Och tur för Fru Spiken så gick det att få sojamjölk i kaffet. Hon trodde först att sojamjölken var så utbredd för att asiater är laktosintoleranta men svaret på Starbucks var att sojamjölk ansågs nyttigare än vanlig mjölk. Så hon fick alltid säga till att hon inte ville ha vispad vanlig grädde på sin sojamjölks-frappucino. Tips till andra Starbucks-fans, Java Chip Frappucinon är riktigt nam.
Sen fick vi skynda oss tillbaka till hotellet. I Hong Kong förstod rätt många engelska, jämfört med de andra ställena vi besökte. När man tog en taxi visade man ändå ett visitkort från hotellet så att det inte skulle bli några missförstånd. Fru Spik och Mini Ninjan tog sig en lur. Oljeshejken tog taxi tillbaka för en öl och två med Kusin G. När flickorna piggnat till så var det dags för fördrink och middag. Då ett åskväder drog sig över staden blev det en snabb fördrink på Kusins Gs altan på taket. Sedan bar det av till en restaurang med eldig kinesisk mat a la szechuan. Riktigt gott och trevligt. En pytteliten restaurang med trevlig personal.
Det gick väldigt bra att ha Mini Ninjan på restaurang. Vi hade med oss en bärbar dvd och en bunt med nya filmer som vi tog fram när hon blev uttråkad.
Observera antalet chilifrukter. De är fler än kycklingen. Endast Oljeshejken klarade av att äta denna rätt. Som tur var så var de andra rätterna mycket mildare.
Kinesiskt öl var riktigt gott, lättdrucket. Budweiser släng dig i väggen.
Lampa.
Därefter bar det av till födelsedagsfest hos Kusins Gs kompis. Det var roligt att se hur man bor i Hong Kong. Mini Ninjan var poppis och gjorde succe. Efter lite mingel så packade Fru Spik ned Mini Ninjan i vagnen och promenerade den 5-minuter långa promenaden till hotellet. Oljeshejken stannade kvar på festen och följde sedan med på upptäcksfärd i Hong Kongs barliv.
Trötta och uppspelta landade vi i Hong Kong. Passkontrollen gick bra, bagaget kom fram och efter lite sökande hittade vi även vårt specialbagage, Mini Ninjans resevagn. På väg till taxikön såg vi skylten: Tyfon varning klass 1, oj vi hade inte räknat med en subtropisk storm, som "tur var" så betydde varningen bara att tyfonen fanns på 800 kilometers avstånd ute tills havs. Så ingen fara på taket. När vi passerade flygplatsens dörr så klev vi ut i en bastu, 32 grader och över 90 procents luftfuktighet gjorde att vi började svettas ymnigt. Efter en halvtimmas taxiresa kom vi till vårt hotell "Pacific Island". Vi fick ett rum på 25e våningen med utsikt mot bukten. Ett litet smakfullt rum med golv-till-tak fönster åt två håll. Det fanns tunga draperier att dra för men Fru Spik tyckte det var hyfsat läskigt med dessa fönster på denna höjden. Oljeshejken kände också av lite svindel men Mini Ninjan brydde sig inte ett dyft. Hon byggde kojor bakom draperierna och satt lutad i mot fönstrena.
Utsikt från hotellrummet nästa dag: Huset mittemot renoverades, observera att byggnadsställningen är i bambu:
Förutom att se Hong Kong så var syftet med besöket att umgås med Kusin G som sen ett år tillbaka bor i staden. En brundbränd kusin kom och mötte oss på rummet. Planen för kvällen var umgänge och hämtmat på Kusin Gs takterass...på 50e våningen. Då Hong Kong har många invånare på liten yta så har de blivit experter på att bygga väldigt höga och relativt smala hus
Vi hämtade thailändsk hämtmat från ett lite annorlunda ställe. Det var en stor matsal, påminde mer om en arbetsplatsmatsal än restaurang. Runt matsalen var det små rum in i väggen där olika sorters mat såldes, indiskt, thailändsk, pizza.
Kusin G bor i en jättefin liten lägenhet på 49e våningen:
Han har en altan på 50e våningen:
Fin utsikt men HÖÖÖGt:
Starkaste minnet från denna kväll är den inte så angenäma doften av rutten fisk. Vårt hotell låg 5 minuter från Kusin G och på den promenaden passerade vi butik efter butik som sålde torkad fisk. Torkad fisk i 35 graders fuktig värme luktar rutten fisk. Mini Ninjan höll för näsan och Fru Spik kväljdes. Vi trodde den kvällen att hela Hong Kong luktar lik men insåg sedan att det bara var i detta kvarter.
Mini Ninjan åker som en prinsessa,
På Beijings flygplats blev vi upplockade utav en av Oljeshejkens kina-kontakter Tony. Han skulle till samma konferens som vi så han hade ordnat luftkonditionerad taxi och vatten. Detta var väldigt skönt då vi hade 2 timmars bilresa framför oss. Det kändes även bekvämt med en engelskspråkig kontakt (även om hans engelska var ganska knackig) eftersom det hade tagit oss en stund att hitta taxikön. Det visade sig att han hade en dotter på 4-år och han erbjöd sig att ta oss till Kinesiska muren kommande helg. Trafiken flöt på ganska bra på motorvägen mellan Bejing och Tianjin. Bilarna körde ca 100 km/h och taxibilarna var ganska skruttig och hade många kilometer på färdmätaren. Givetvis saknades det bälten i baksätet, den enda bilen som hade bälten, som vi var i, var Tonys privata. Vi försökte trösta oss med att både Oljeshejken och Fru Spik är uppvuxna i en tid då bälten i baksätet var ett undantag och det gick ju bra. Men helt lyckliga var vi inte över detta och Mini Ninjan mumlade konstant om att polisen skulle komma och ta henne då hon var bälteslös.
Korsning. 
Huset mittemot renoverades, observera att byggnadsställningen är i bambu:
