Vi är en glad familj som består av pappa Oljeshejk, mamma Fru Spik och två döttrar, storasyster Mini Ninja samt lillasyster Lilla Bäret. Vi bor nästan vid polcirkeln.
Onsdag dag tog Fru Spik och Mini Ninja det lugnt, vi badade och gofikade samt beställde pommes och diverse asiatisk mat till rummet. På torsdag åkte Oljeshejken till en oljefabrik, på eftermiddagen fick han en liten lucka i sitt schema så då passade vi allihopa på och hoppade in i en taxi och åkte till de "gamla" delarna av Tianjin. Det är en gata som är bevarad och uppbyggd enligt hur det såg ut förut i Tianjin. Tyvärr så var det en besvikelse, gatan var en riktig turistfälla med affärer som sålde billigt krimskrams. Därmed blev vistelsen där väldigt kort och vi fortsatte vår färd gåendes till shoppinggatan. Det var en spännande väg eftersom vi bara hade den dåliga kartan som vägvisare. Gångvägen kunde helt plötsligt ta slut och då fick vi kryssa oss mellan bilarna för att ta oss framåt.
Den gamla turistfällan.
Här tog gågatan slut, det finns en annan på andra sidan men då ska man ta sig dit också..
Lite vyer från promenaden, en stadsdel där det finns europeiska hus.
Shoppinggatan var helt enorm med massor av affärer med kända och okända märkeskläder. Vi fönstershoppade och tog oss ett mål på KFC. Här fick vi även för första gången prova de omtalade toaletterna i Kina; en porslingsring i golvet över vilken man skall huka sig och göra sina behov. Denna toalett var inte någon angenäm bekantskap. Det hade skvätt upp på väggarna och det luktade och ståringen var kladdig av diverse kvinnliga kroppsvätskor. Minisen tyckte det var bläk och ville inte kissa men efter viss övertalning och demonstration från Fru Spiken så lyckades tösen tömma blåsan. Intressant var också att ingen stängde dörren till sitt toabås utan de andra kvinnliga toabesökarna gjorde sina behov helt öppet och ljudligt. Fru Spik förfasade sig över detta till Oljeshejken men han menade att kineserna kanske inte skäms över det mest naturliga i människans liv. Och han har ju faktiskt en poäng det kanske är vi västerlänningar som är konstiga.. Hursomhaver, vi fick prova på dessa stårings toaletter fler gånger och det fanns allt från riktigt bläk till helt ok, det gemensamma med alla var att det inte fanns toapapper utan det fick man ha med sig själv.
Fredag morgon checkade vi ut från hotellet och begav oss ut på resans sista etapp dvs Beijing (Peking). Vi var inte så sugna på att åka taxi i flera timmar och eftersom det fanns ett snabbtåg så ville vi prova detta. Personalen på hotellet var väldigt skeptiska till vårt önskemål men beställde ändå en taxi till tågstation. Och väl där förstod vi varför, det var folk överallt och inte en västerlänning samt att alla skyltar var på kinesiska. Oljeshejken ställde sig i VIP-kön för nu skulle vi åka första klass. Tyvärr så respekterade ingen VIP-skylten utan folk trängde sig före och slängde in pengar och fick biljetter till lägre klasser. Sen så var första klass biljetterna slut så vi fick "nöja" oss med andra klass. Efter viss bök och stressande med vår packning och resevagn så hittade vi vårt tåg. Och det visade sig att andra klass på snabbtåget var väldigt fint och tågresan var en mycket bättre upplevelse än taxiresan till Tianjin. Vi susade fram i 330 kilometer i timmen och var framme på bara 30 minuter, nöjda och glada över vårt lilla äventyr.
Måndagmorgon i Hong Kong tog vi taxi till Airport Express (snabbtåget till flygplatsen), fördelen med tåget var, förutom att det gick fort (tåget körde sketafort) och var bekvämt, så kunde vi checka in vårt bagage på tågstationen. Därmed hade vi bara handbagaget att släpa på på flygplatsen :) Flygplanet var något mindre än planen innan (3+3 rader). Flygresan gick bra trots att det var väldigt turbulent, men vi hade ju börjat vänja oss vid det oroliga luftrummet ovanför Kina. På Beijings flygplats blev vi upplockade utav en av Oljeshejkens kina-kontakter Tony. Han skulle till samma konferens som vi så han hade ordnat luftkonditionerad taxi och vatten. Detta var väldigt skönt då vi hade 2 timmars bilresa framför oss. Det kändes även bekvämt med en engelskspråkig kontakt (även om hans engelska var ganska knackig) eftersom det hade tagit oss en stund att hitta taxikön. Det visade sig att han hade en dotter på 4-år och han erbjöd sig att ta oss till Kinesiska muren kommande helg. Trafiken flöt på ganska bra på motorvägen mellan Bejing och Tianjin. Bilarna körde ca 100 km/h och taxibilarna var ganska skruttig och hade många kilometer på färdmätaren. Givetvis saknades det bälten i baksätet, den enda bilen som hade bälten, som vi var i, var Tonys privata. Vi försökte trösta oss med att både Oljeshejken och Fru Spik är uppvuxna i en tid då bälten i baksätet var ett undantag och det gick ju bra. Men helt lyckliga var vi inte över detta och Mini Ninjan mumlade konstant om att polisen skulle komma och ta henne då hon var bälteslös.
I Tianjin bodde vi på SAS Radisson. Vi hade valt att bo på lite dyrare, västerländska hotell med pool främst för att personalen skulle kunna prata engelska. Trots språkkunskapen blev det ändå en hel del missförstånd, så Fru Spik är väldigt tacksam att Oljeshejken hade ordnat det så bra. Poolerna var guld värda då det var en bra lekplats för Mini Ninjan. Ingen av hotellen hade en lekhörna, som går att hitta på många svenska hotell. Och det fanns skyltar uppsatta att det var förbjudet med lekande barn i foajen och barnen skulle gå tillsammans med föräldrarna.
Oljeshejken skulle jobba måndagkväll till torsdag så Fru Spik och Mini Ninjan fick hitta på eget tidsfördriv. Måndagkväll tog vi det bara lugnt och badade i poolen. Oljeshejken kom loss från middagen hyfsat tidigt men vi var bra trötta så det blev en tidig kväll.
En uppsnofsad Oljeshejk. Tianjin är tredje största staden i Kina med 30 miljoner invånare. Det är så mycket så man häpnar och det var folk och bilar och cyklister överallt. Måste ändå säga att det var förvånansvärt välordnat för att vara så mycket människor i en stad. Tyvärr så är det mycket tung industri i staden och detta märktes, speciellt på morgonen, då smogen gjorde att det var dimmigt och det var riktigt obehagligt att andas. Fru Spik var inte så pigg på att gå ut på grund av detta och hon kan inte förstå hur folk klarar av att leva i den miljön, men de har väl inget val och vet kanske inte bättre. Trots detta eller på grund av den dåliga luften bestämde sig Fru Spik på tisdag förmiddag för en liten utflykt till Wal-Marten mittemot hotellet. (Ja man skulle kunna tro vi var i USA med tanke på vilka varuhus och matställen vi besökte, men dessa företag går numera att hitta över hela världen.) Vi stod och studerade trafiken och tvekade en bra stund innan vi vågade ta oss över vägen. I Tianjin så var en hel del vägar 2-3 filiga med en liten fil ytterst. I den yttersta filen samsades gångtrafikanter, cyklister och el-cyklar. Ibland när det var väldigt trångt i den filen så tog de även den närmaste bilfilen i besittning. De fanns inga "egna" trafikljus för gångtrafikanter och cyklister, även om det fanns övergångsställen, så man fick följa bilarnas trafikljus. Vid en första anblick såg det ut som värsta kaoset i korsningarna med bilister, gångtrafikanter och cyklister huller om buller men efter tag märkte man hur man skulle göra. Och det stod poliser och dirigerade vid övergångsställena när det var rusning. Vi var aldrig egentligen rädda för bilarna när vi korsade vägen, utan det var de där förbenade el-cyklarna som tyst susade förbi i 50 knyck och tro ni de hade hjälm? Hursomhaver så tog vi oss över vägen oftast mitt i en folksamling så att alla andra skulle bli påkörda innan oss ;).
Gångtrafikant/cykelfil till höger. Korsning.
Wal-Mart var kul, för Mini Ninjan fanns där en lekhörna med bollhav, karuseller och möjlighet att rita. Och för Fru Spik fanns det en massa hyfsat billiga barnkläder samt väldigt billiga matvaror och godsaker att titta på.
Stärkt av den lilla utflykten så bestämde sig Fru Spik att försöka sig på en liten längre sväng med Mini Ninjan. Det fanns en väg som gick mot floden i stadens centrum och det såg ut på kartan som att man skulle kunna ta sig dit gåendes. Det skulle finnas ett promenadstråk vid floden och smoggen hade lättat så det kändes lite bättre att andas. Tyvärr så kom Fru Spik och Mini Ninjan inte till floden. Kartan var inte så bra, så Fru Spik hittade inte vägen, även om hon såg vattnet. Och minisen somnade, det var vääldigt varmt och liten led fortfarande av jet-lag. Dock fick sig Fru Spik en halvtimmas promenad och lite sightseeing på bakgatorna. Sen var det ju väldans spännande att gå bland all trafik och studera alla cyklister. Det var allehanda ekipage hon mötte på sin väg. Och mitt i gångtunneln hade folk lagt fram presenningar med grönsaker och frukt och smycken och massa annat. Cyklisterna verkade stanna där på vägen hem och köpa sig lite mat eller vad de nu behövde.
Mini Ninjan åker som en prinsessa,
